Tack för en givande föreläsning, många tankar snurrar runt när man lyssnar på Tarja, hennes engagemang som har sträckt sig under en sådan lång tid. Det hon tar upp som jag tycker är viktigt är vårat förhållningsätt gentemot barnen. Alla har vi olika erfarenheter i bagaget, vår människosyn, våra värderingar,vad som är rätt och fel, hur viktigt det är att arbeta i en demokratisk miljö. Tarja nämner att vi "måste lämna vårat maktperspektiv som vuxna" och ta in olikheter som en resurs.Vi måste sluta upp att vara så rädda för att "misslyckas" och våga bryta de traditionella mönster vi så ofta håller oss till, mycket för att det ger oss trygghet, men oftast inte direkt några större spännande utmaningar ! I Ann Åbergs bok, "Lyssnandets pedagogik " berättar hon om försöken att "lära sig älska känslan av att befinna sig i osäkerhet i förhållande till pedagogisk praktik, men utan för den skull sluta ta ansvar". Det är lätt att hamna i situationer som leder till en slags "leda" där man tappar lusten och känner att allting upprepar sig som Ann Åberg skriver i sin bok.
Det är viktigt som Tarja berättar om att vi måste synliggöra barnen på alla sätt och vis, det är barnen som ger oss kunskap om hur de olika processerna ska utvecklas, vi vuxna är ett komplement till deras upptäckts-resa genom livet! Att hela tiden se det kompetenta barnet som har rättigheter och skyldigheter och det ska gå som en naturlig del i vårat arbete.Det är vår uppgift att bli medvetna om vad vi gör och utbilda barnen till aktiva medborgare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar